Jag mår bra när mitt rum är städat, när jag skrattar med mina vänner, när jag har något att längta till, när jag står framför scenen för att se mina idoler, när jag läser en riktigt bra bok, när jag åker karusell och det kittlas i magen, när jag går i mulet väder med hörlurarna i öronen, 

Dag 14.

Om jag blev rikast i världen så hade jag tagit med min mamma och min bror och så hade vi rest, rest och rest! Jag hade köpt fina kläder och skänkt pengar till massa fonder. Jag hade gett pengar till mina nära och kära, och så hade jag nog flyttat hemifrån till en jättefin lägenhet och köpt fin inredning. Det är nog vad jag hade gjort, men jag menar, riíkast i VÄRLDEN, herregud vad mycket pengar man skulle ha då. Kollade upp det på internet och personen som är rikast i världen är Carlos Slim som har 69 miljader dollar, haha vad gör man ens med så mycket pengar? 

Jag och Lill, bilden är från LILLS BLOGG

(tänkte fortsätta på mina 30 dagar som jag började på 2011 så det känns som om det kan vara dags nu)

Dag 12. Min favoritfilm.

Min ena favoritfilm är 500 days of summer, för att den är så fin och man faktiskt kan tro att vissa saker skulle kunna hända i verkligheten och inte massa som man känner "åh vad typiskt film". Dessutom tycker jag att Joseph Gordon Levitt är en jättebra skådespelare och ser himlans bra ut. 

Min andra favoritfilm är Amelie from Montmartre, för att det är så fint att de pratar franska och filmen är så behaglig att titta på, också är ju Audrey Tautou en sån himla fin tjej.

Andra filmer som också är jättebra är:

• Wristcutters (a love story)
• En gång i Phuket
• Pride and Prejudice
• Mean girls

Dag 11.

Jason Walker – Down

Även om jag inte börjar gråta varje gång så blir jag nere och så.
Nivet, låt som är förknippat med ett minne/en tid i ditt liv du inte vill tillbaka till. 
   

Dag 10.

Mina rädslor. Haha. Jag är nog en sån som många kallar "paranoid jävel". För att jag är rädd för i princip allt och tror alltid att det värsta tänkbara kommer hända. Jag är rädd för de mest bisarra saker också. 

Mina vänner tycker mest att det är underhållande men kan ibland bli liiite trötta på min paranoia. 

Tillexempel, när jag ska gå till Sanyah så brukar vi ha som regel att om jag inte kommit till henne inom 7 minuter efter mitt "Jag-går-nu"-sms så måste hon ut och se om jag har blivit påkörd eller liknande.

Haha, löjligt? Inte alls. ;) 

Jag har varit sådan sedan jag var liten, så det är inget som har kommit nu eller så. 

När jag var liten var jag rädd för att plocka upp en svamp och jag var rädd för flugor och så vidare.

Men grejen är den, att om man tror att det värsta ska hända så blir man ju glatt överraskad om det går bättre? och om det västa skulle hända kan man alltid trösta sig med ett "Vad-var-det-jag-sa?"

Haha. Ja, patetiskt jag vet.

Dag 9.

Jag tror ingen har missat att jag är ett litet kentfän.

Det började med att man hörde någon låt på radion i sexan/början av sjuan och tyckte om den men sen var det inte mer med det eller så. 

Sedan i början av åttan när min gympalärare Micke spelat dem under gympalektionerna så började man gilla dem mer och mer.

Så nu har jag gillat dem i 4 år.

Tack Micke. Helt enkelt.

Jag tycker om kent för att texterna är så klockrena och musiken är så fin. 

Jag lever tron om att de som säger att kent suger inte har hittat sin kentlåt ännu.

Haha. Jag vet att det inte stämmer. Men ja.

Jag stör mig dock på andra kantfäns som är så inihelvetes fanatiska.

Jag vet inte, men majoriteten av folk som lyssnar på kent (som jag känner till) är så jävla kaxiga, otrevliga och brutalt pain in my ass. 

Jag menar, jag diskuterar gärna kent, men inte med någon som bara ska rätta en och hålla på och tro att den vet mest och bäst hela jävla tiden? 
Bitterfittor är ni hela bunten. 

(Det roliga är att jag säkert är exakt likadan själv <3 )

Tappat tråden? Nej inte alls.

Kort och gott:

kent är bäst.

Pusshej.

Dag 8.

Jag blir glad av "Let's dance to Joy Division - The wombats"
The Wombats – Let's Dance To Joy Division