Hejdu lille kyckling. Utan fjädrar.

(haha, du är mobbad av dom andra kycklingarna nu) 

(för du har inga fjädrar)

Nu har jag bakat i en timme. KäRlEkSmUmS.

Jag och Annieälsk ska till Huseby och ha en liten pickniiiiiiiiickckkckckckc. 

NAAWWWWW, MYSIGT VAVAVAVA!?!? 

ANNA ÄR OSMINKAD OCH FUL. 

Kvaliten är lika kass som du :/

Snart kommer Ännie med moppen (fan va cool jag är. åka moppe. herrejissus.) Så hej då så längeee<33<3<333<3<<3<333<33<3 

Jag åkte hem till Sanna först och vi panikade över en spindel och åt glass på taket :D

Sen badade vi fötterna i växjösjön. Bland glasbitar och alger <3       

Sen kom Jenni och efter mycket om och men så åt vi på Exelle :D (SUPERGOTT)         

Solade oss innan bion ohjeah!

    Var allmänt awesome inna på biotoan? ^^       

Petade killen framför i huvudet med mina fötter <3<3<333<3<

Hej, ni hör inte mycket seriöst från mig now days. Vet inte riktigt vad det beror på. Mest att jag inte ville skriva för skrivandets skull med innehållet av skit som ingen bryr sig om. Ytligt crap alltså. Nej så inget sådant. 

Nu känner jag dock för att skriva lite, som ni märker. Fan vad flummigt det blev. Helgen spenderades med bästa Annie <3 Idag har jag inte gjort någon nytta överhuvudtaget. Jag vaknade, åt, kollade film, läste en bok, åt, kollade en film till. Vi åkte inte till staden Växjö idag, vi kanske skulle göra det imorgon istället, men vi får se. Känner mig ledsen över att allt som lagts på botten har rörts upp igen, jag delade med mig av min töntighet till den personen jag litar på och jag ångrar det inte. Men det känns konstigt nu. Nej, jag sitter inte och leker emo och karvar mig i handleden med rakblad. Bara nästan ;) Men det fick bli ett långt tråkigt text inlägg som ni skummar igenom och märker att "nej, det är för mycket text" och surfar vidare. Jag klagar inte, Jag hade nog gjort det samma. Märker ni hur fint och grammatiskt jag skriver? Jo för så är det. Jag ska verkligen ta tag i motionen denna veckan, har jag lovat min bättre hälft. Vi får väl se om Anna lyckas övertala mig. Jag låter som värsta schizofren varelsen, but who gives a shit. Jag vill inte vara ful och tjock och äcklig när alla ska gå i halvnakna i sommar. Så nu är det väl hög tid att försöka ändra på saker och ting. Jag borde till exempel INTE äta tallriken med glass just nu. Men att slänga den vore väl slöseri? Vi säger så. Och släpper ämnet. 

"Äntligen. Ett radbyte", tänker ni. Jo där har ni det, ett snabbt klick på enter och alla är nöjda. "Texten blir lättare att läsa nu." Ha. Sure. I vilken värld? Inte min. Ni vet när man vill vara lite annorlunda? Och inte så mainstream (wow. coolt ord) men sedan när allt kommer omkring så är vi alla precis likadana, mer eller mindre. Bara att vi inte vill erkänna det. Jag har rätt, så du behöver inte försöka säga emot. jag har alltid rätt.  Mina växter i fönstret är halvdöda, som vanligt, undra varför mamma envisas med att köpa nya hela tiden. De bara dör. Jag är för tankspridd för att ens ta hand om en pelagon, som jag tror att växten heter. Om jag inte minns helt fel. Passat en liten hund idag. Glömde bort han för ett slag, men det behöver ju ingen veta. Säg inte det till någon så är det lugnt. Ni vet så lite och så mycket om mig nu. Fast nej. 

Ännu ett radbyte! WOW. Det har hänt mycket sedan man började gymnasiet. Förlorade vänskaper, Nya (endel bättre) vänner funna, framför allt att man börjar bli "vuxen" vilket skrämmer mig mer än det borde. Jag är livrädd. Nästa år inväntar jag min 18års dag. Många tänker framåt med entusiasm. Men jag ser det mer som min undergångsdag typ. (fint ord) Jag är så rädd och allt inom mig skriker i protest. Jag vill inte. Jag är inte arton någonstans. Just nu flyger min sjuttonårsdag emot mig och den är inte heller väntad. Jag är så löjlig som börjar noja mig inför sådant här redan. Men snart kommer jag stå där som en 46 åring i fula tights och någon ful lång tunika från H&M och strumpor i sandalerna, gråsprängt hår, halvmullig med ett trött ansiktsuttryck, ögonen målade med ljusblå ögonskugga och lite mascara på de fransarna som orkat hänga med. Ni förstår min rädsla va? Jag vill inte växa upp och bli allt jag aldrig skulle bli. Det jag lovade mig själv att aldrig vara. Och sedan några dagar senare kommer jag sitta i en beige soffa på ett ålderdomshem som luktar konstigt, med tunt grått hår, ett par ljusbruna vida byxor och en vit långärmad tröja, rynkig och ensam, dag ut och dag in. Och se mina rumskamrater försvinna en efter en, och invänta min tur med förskräckelse. Orken har jag tappat och måste få hjälp att ta mig fram, tills den dagen jag reser mig upp och flyger iväg till det svarta mörka vakuumet. Fast det var ju inte det jag skulle prata om. Det var ju att "förlora" sin bästa vän. Jo, det har jag gjort under det senaste året. Vännen, vi kan inte kalla oss bästa vänner längre. Jag är ledsen. Hoppas du vet vem du är. Annars är det sorgligt. Saknar jag dig? Jo, ibland. Men, jag har nya bästa vänner, (låter som en lekisrelation, but I am serious, guys.) Jag har pratat för mycket. Och det är väl max två personer som överlevde sig igenom hela texten. Grattis till er. Känn er som bättre människor nu. -.-

Klicka på bilden för världens nyupptäckta bästa låt just nu.

Kort på Annies väska:

   DET ÄR JAAAG!!!!